En av stortitlarna på Pc detta året var Starcraft II: Heart of The Swarm och som en relativt inbiten Star Craft-fantast var detta ett givet köp redan på release. Det är kanske inte mycket nytt som denna uppföljare/expansion har att erbjuda, men det den har att erbjuda är en finslipad variant av ett väl beprövat koncept, med lagom betoning av såväl action som strategi. Ur en strategs ögon kanske det inte är något märkvärdigt, men ur mina ögon är det ett väldigt uderhållande och kvalitativt spel som erbjuder allt möjligt, inklusive en engagerande stoy, intressanta banor, finurliga och mångfacetterade enheter, samt ett väldigt beroendeframkallande och djupt multiplayer.  

 

Detta spel blev lite av en överaskning för mig, jag hade nämligen av tidigare erfarenhet valt att inte titta på för mycket trailers eller nyheter kring spelet för att på så vis undgå att hypa spelet för mycket. Denna gång gick jag dock nästan till överdrift, då jag nästan glömt att spelet skulle släppas i vinter. Därför blev detta spel minst sagt en överaskning och en väldigt välkommen sådan därtill. Det är det första Zelda-spelet på länge som ger spelaren så gott som helt fria händer när det kommer till utforskning, val av "tempelordning", val av uppgradering, val av vapen osv.

 

Som om inte det vore nog är spelet dessutom väldigt nära besläktat med A Link To The Past, vilket enligt min mening är ett av de bästa Zelda-spelen genom tiderna och mer eller mindre delar första plats med Majoras Mask och Ocarina of Time. Att spela igenom detta spel var en riktig nostalgi-kick i kombination med rent och skärt nöje.

 

År 2013 inleddes med buller och brak då denna smygattack till rpg-spel släpptes på Ps3 redan den första februari här i europa. Spelet är utvecklat av Level 5 Studios tillsammans med Spirited Away-skaparna Studio Ghibli och utgivet av rollspelsfantasterna Namco Bandai. Denna retfullt perfekta kombination av bolag bidrog till ett magiskt äventyr av en väldigt speciell karaktär och fick mig som j-rpg-älskare att falla ännu hårdare för just japanska rpg-spel.

 

Den tydliga inverkan av Studio Ghiblis typiska sätt att förtälja berättelser på toppas av ett väldigt pokémon-likt fiendesystem där man så gott som alltid har chans att fånga fiender man slåss mot ute i det vilda, för att sedan kunna använda dem som en del av sitt eget team. Detta tillsammans med en perfekt kombination av de tre olika bolagens kunskap, gav Ni No Kuni: Wrath of The White Whitch de bästa förutsättningarna att bli en dunder-hit. Och tackvare ett, i mina ögon, perfekt sammarbete blev det också en dunder-hit. 

 

Året för Playstation 3 började inte bara starkt utan fortsatte likaså att vara starkt även under sommaren. Nästan enbart tackvare Naughty Dogs enormt väldesignade äventyr och absolut senaste skapelse, The Last of Us. Detta var en titel som jag såg fram emot långt innan den släpptes och började sukta efter redan i mitten av 2012.

 

Det är svårt att veta vart man ska börja när man pratar om The Last of Us, för precis allt i detta mästerverk till spel är så bra det bara går att bli. Allt från grafik, design, musik, ljudeffekter, story och kontroll till de fulkomligt briljanta karaktärerna. Det är ett spel som man under alla omständigheter borde tillåta sig själv att bli alldeles uppslukad av och inte sluta spela förrän man är igenom äventyret. Just för att den känsla och den kvalité som detta spel utstrålar är något som man borde ta vara på och inte tappa genom att syssla med något annat som kan få en att glömma vad det är äventyret går ut på.

 

Hela spelet är en plågsam resa samtidigt som det är ett av de bästa äventyr genom tiderna och samtidigt som det är något man aldrig vill ska ta slut. Det är ett sådant virrvarr av känslor som detta spel erbjuder och allt så briljant att man aldrig någonsin tror sig kunna uppleva något liknande igen. Det är ett perfekt spel i mina ögon och har inte en enda liten brist, framförallt tackvare skaparnas makalösa förmåga att förmedla känsla och få spelaren att förstå vad det är som händer och varför det händer.

 

Det var en riktig ära att få recensera detta enastående spel och jag önskar av hela mitt hjärta att Naughty Dog gör sitt bästa för att ge oss en värdig uppföljare. Helst utan att tvinga ut en ny uppföljare vart och vartannat år.