Wii U samlingen har växt till sig rejält på senare tid, speciellt den senaste månaden, då både Mario Kart 8, Rayman Legends och New Super Luigi U har sällskapat samlingen. I dagsläget slulle jag nog påstå att det enda spelet som saknas är Donkey Kong Country: Tropical Freeze, som jag för övrigt gärna hade velat göra en walkthrough på.

 

Såhär ser i alla fall samlingen ut idag:

Då var det alltså dags för den sista delen i Metroid-serien att inta rampljuset, och det är förstås inte utan att det känns lite vemodigt. Men vi ska inte vara deppiga för det, för slutet på denna "retro-lookback" (eller vad man ska kalla det) betyder ju egentligen bara att vi i framtiden kommer kunna titta närmre på andra spel-serier. Dessutom kommer jag förmodligen inte kunna låta bli att införskaffa övriga Metroid-prylar, som statyetter eller guider och liknande, så det kommer säkerligen bara bli ett tillfälligt adjö när det kommer till Metroid ;) 

Nu har jag hunnit putsa färdigt de loppisfynd jag hittade i helgen, det var nästan lite otroligt hur nedkladdade både konsol och kontroll var. Men jag tror jag lyckades få i ordning de flesta av prylarna till ett dugligt skick - om inget annat fungerar de som de ska - och mer än så kanske man inte bör begära för något som bara kostat 200 kr?

Det har gått lite fort fram här på retroavdelningen på senare tid, och speciellt när det kommer till Pokémon-serien. Vi har redan betat av de tre första generationerna och inte ens sneglat på några av de många fantastiska spin offs som serien har att erbjuda.

 

Just därför tänkte jag att vi kunde backa ett par steg, närmare bestämt ändå bak till slutet av den första generationen (Pokémon Röd/Blå), och börja med att ta oss en titt på en av de bättre spin offsen i serien - det vill säga Pokémon Stadium.

Då var det dags för den tredje generationens Pokémon att inta scenen! Och alldeles lagom tills dess att deras respektive nyutgåvor blivit utannonserade dessutom. För de som inte vet vad jag talar om, kan jag tala om att både Ruby och Saphire nu väntar varsin remake, Omega Ruby och Alpha Saphire. Ni hittar mer info här ----> IGN.com

Som jag nämnt tidigare var Pokémon så gott som heligt för mig som liten, vilket säkert syns på skicket på såväl detta som alla andra Pokémon-spel jag äger. Men saken är den att Pokémon Ruby och Saphire faktiskt är lite extra heligt - inte för att jag anser dem vara de bästa spelen i serien - utan snarare för att dessa två spel väcker en del roliga minnen. Jag och en av mina närmsta vänner var nämligen så fast beslutna på att införskaffa dessa två spel på release-dagen att vi inte accepterade det faktum att spelet inte fanns att få tag på någonstans i närheten.

 

Vi blev så besvikna på att ingen av de närliggande butikerna hade några exemplar hemma, så vi bestämde oss för att köra moped till första bästa butik som hade exemplar hemma, och då bör jag kanske tillägga att närmsta butik låg ca tio mil bort. Som tur väl var fick en av våra föräldrar nys om våra korkade planer och skjutsade dit oss istället. Det slutade sedan - som så många andra Pokémon-köp - med att vi inföskaffade varsin version av spelet och nötte sönder det ute i solen i ett antal dagar i sträck.

När jag säger att vi "nötte sönder spelen" ute i solen så blir ni kanske inte jätte förvånade när jag säger att spelen släpptes här i europa omkring sommartid, närmare bestämt den 25 juli 2003. Ruby och Saphire tillhör för övrigt den tredje generationens Pokémon-spel, vilket betyder att de tillhör den tredje delen av Pokémon-seriens "huvud-spelserie". Däremot är både Ruby och Saphire långt ifrån det tredje spelet som släppts, med alla enskilda versioner inräknade är det den åttonde och nionde titeln i huvud-serien . 

 

Pokémon började dock vid detta laget bli ett något uttröttat koncept i mångas ögon, spelen sålde inte alls lika bra som sina föregångare och landade därför på endast 15 miljoner sålda exemplar världen över. Spelen erbjöd likväl en del nyheter, däribland möjligheten att skapa och inreda ett eget "hide-out" i såväl grottor och uppe bland trädtopparna. Men de mest intressanta nyheterna var förstås de som rörde striderna och varje enskild Pokémons stats. Ruby och Saphire introducerade bland annat möjligheten att strida två emot två, men också ett system som gav varje enskild Pokémon olika passiva förmågor i strid - exempelvis imunitet mot vissa attack-typer och liknande. Trots dessa nyheter blev slutbetyget än en gång något lägre än i föregående generation. Betyget hamnade på ca 82%, vilket inte är fy skam, men ändock lite tråkigt.

 

 

 

Ash Ketchum - Pokémon Tv Series

 

Ja ibland känns det nästan som att brevbäraren är lite av en jultomte, det är ju nästan alltid lika kul med brev eller post-paket, speciellt när man vet att det innehåller spel. Och just idag är det så pass kul med post att jag faktiskt inte riktigt kan hålla mig tills dess at alla paket har dykt upp i lådan, jag bara måste visa vad som trillade ner i lådan idag!

Nu är det dags för ännu en godbit ur spelsamlingen! Och denna gången är det Metal Gear Serien vi fortsätter med, närmare bestämt Metal Gear Solid 3: Snake Eater.

 

Ja då har äntligen resterande delen av mina nyligen införskaffade spel anlänt, vilket inte var en enda sekund försent. Spelsamlingen tilltog i och med detta rätt så ordentligt, då framförallt tackvare ett par billiga och väldigt trevliga Halo spel i limited edition föpackning : D 

Spelsamlingen växer sakta men säkert, den hade såklart gärna fått växa i en något snabbare takt, men den blygsamma inkomst som studierna erbjuder lämnar - som man kanske kan förstå - inte speciellt mycket utrymme till spelsamlande. Trots det lyckades jag under veckans gång ändå rea hem ett gäng titlar till min lilla samling.

 

Det är utöver spelen på bilden nedan dessutom påväg ännu en leverans som jag hoppades skulle anlänt tills idag, men som förmodligen anländer någon gång under nästa vecka. Jag hade önskat att visa upp alla köp redan idag, men då allt inte lyckats komma fram än tänkte jag att det kanske inte skadar att visa vad som hittills landat i brevlådan :)

Kära nån, idag hade jag nog banne mig bara kunnat lägga mig ner på marken och stannat där tills imorgon. Denna dagen har fullkomligt tagit musten ur mig, jag har dock inte riktigt greppat varför än, eller ja delvis kanske. Förmodligen skolan... det stora projektet vi håller på med nu är banne mig inte att leka med, även om man själv kanske inte gör de tyngsta "lyften".

 

Hur som helst passar sig denna dagen därför ganska bra till att drömma sig bort lite, så man får chans att tänka lite på de trevligare minnena i livet, som exempelvis gamla goa retro spel. Och utav någon outgrundlig anledning känns Golden Sun som ett perfekt spel att drömma sig tillbaka med. Kanske för att det precis som alla andra gamla goda Gameboy spel påminner mig om sommaren och de härliga sommarloven man hade som liten, eller kanske för att det är ett av de bästa jrpg-spelen jag spelat på Gameboy Advance.

Denna tiden på året är en sådan tid som jag för jämnan känner för att bara lägga mig i gräset ute i solen, njuta av den blå himlen och drömma mig tillbaka till den gamla goda tiden. Den tiden då man var liten och det största bekymmret var föräldrarnas ständiga tjat om att man skulle ge f*n i tv-spelen och gå ut istället.

 

Det som för mig är lite extra speciellt med denna tiden på året, förutom de ständigt återkommande vårkänslorna, är att den så tydligt påminner om en av de absolut bästa titlarna ur den numera legendariska Pokémon-serien, Pokémon Silver. Framförallt för att spelet släpptes här i Europa omkring denna årstid och att jag och en av mina närmsta vänner just då satt som förhäxade vid denna sällsynt väldesignade del ur Pokémon-serien i, vad jag vill minnas som, dygnet runt.

 

Då Pokémon Guld och Silver nådde butikerna hade Pokémon, i och med tv-serien och de första två spelen, redan hunnit bli såväl en succé som ett fenomén. De små monstrena och allt vad de stod för hade vid denna tidpunkt inte bara hunnit bli de mest omtalade GameBoy-spelen genom tiderna utan även hunnit forslas ut i form av samlarkort, kortspel, leksaker och allt annat som går att köpa för pengar. Pokémon var just då något av det hetaste som fanns och man skulle väl kunna säga att uppföljarna Silver och Guld därför fick ett minst sagt värdigt mottagande.

 

Spelen fick förvisso ett genomsnittligen lägre betyg än sina föregångare, 87% jämfört med föregångarnas 89%, men blev trots det ett av de snabbast säljande spelen i världen. Den totala försäljningen av de båda spelen hamnade i slutändan på omkring 23 miljoner exemplar, vilket dock är ett rätt kraftigt steg bakåt jämfört med föregångarnas 31 miljoner sålda exemplar. Om detta berodde på att på att "hettan" kring spelen hann lägga sig under spelets livstid låter jag dock vara osagt.

 

Frågar man mig finner jag det dock lite konstigt att Silver och Guld inte sålde bättre än sina föregångare, då Guld och SIlver i min mening är de bästa Pokémon-spelen genom tiderna. Faktum är att jag tycker den andra generationen av Pokémon är så bra att jag än idag ångrar att jag inte köpte både Kristal-versionen och Guld-versionen när jag ändå höll på... Även om Silver-versionen trots allt har en speciell plats i mitt hjärta :' )

 

 

 

Rival - Pokémon Gold/Silver

 

Min lilla genomgång av Metroid-serien är nu läskigt nära sitt slut och vad passar då bättre än att ta sig en titt på seriens enda (så vitt jag vet) Collectors Edition ? Nej, precis! 

 

 

I övrigt finns det inte så mycket mer att säga, mer än att de tre spelen som ingår i denna Collectors Edition är helt magiska och att alla borde ge dem ett försök. Även om man inte är ett Metroid-fan: )

 

 

 

Anthony Higgs - Metroid Other M

 

 

Då var det dags för ännu ett spel ur Metroid-serien att inta rampljuset, och denna gång blir det Metroid Prime 3: Corruption som får lite kärlek. Faktum är att det är på tiden det kommer ner från hyllan, det var trots allt några år sedan skivan sist fick spinna loss i Wii:et :P

 

Men även om jag inte spelat det på ett bra tag måste jag säga att jag var väldigt imponerad av vad Metroid Prime 3 hade att erbjuda när det först släpptes på Wii. Kontrollmässigt var det helt makalöst och det var ett minst sagt värdigt avslut på Prime-triologin.

Som ni säkert minns har jag predikat mer än en gång om hur bra jag tycker Smash Bros-serien är, som jag tidigare nämnt så finns det på tok för mycket gott att säga om denna spelserie, för att inte tala om alla goda minnen... Det är nästan så att det känns lite vemodigt att slutligen nå den hittills sist utgivna delen i spelserien och helt plötsligt inte ha någon direkt anledning att fortsätta skriva om de äldre delarna i serien.

 

Det är i vilket fall som helst dags att ta en titt på den hittills sist utgivna delen i spelserien, vare sig jag vill eller inte. Och för att hylla spelet lite extra har jag valt att flasha med hela samlingen på en gång, både i film och foto-format. ; P

I helgen återbesökte jag Gamestop för att försöka komma över lite fler billiga spel, dessvärre lyckades jag inte göra riktigt så bra affärer som sist. Men även om jag inte lyckades komma över så många spel som jag kanske önskade så kom jag likväl hem med ett begagnat exemplar av ett av förra årets storspel på 3DS, nämligen Luigis Mansion 2.

Av någon anledning spelade jag aldrig det under förra året, trots vetskapen av hur bra alla verkade tycka det var. Spelet fick trots allt ett genomsnittligt betyg på omkring 85 % och blev mer eller mindre utsett till det första spelet som gjorde det värt att äga en 3DS. Att jag som Nintendo-fantast inte köpte det är med andra ord rätt konstigt :P

 

I vilket fall som helst har jag precis påbörjat äventyret och är hittills riktigt imponerad av atmosfären som infinner sig. Det är enormt mycket detaljer i såväl musik som ljudeffekter och omgivning, allt sammarbetar i perfekt harmoni och bidrar med en närapå perfekt stämning. Sedan att grafiken går hand i hand med det musiken och ljudeffekterna lyckas åstadkomma gör ju inte saken sämre.

 

Utöver det så känns både kontroll och upplägg tillräckligt likt spelets föregångare för att det ska gå snabbt att komma in i, samtidigt som det likväl erbjuder tillräckligt många förbättringar för att tillföra något nytt och fräscht. Det ska med andra ord bli riktigt intressant att se vad som väntar lite längre in i äventyret och om den stämning som hittills infinner sig håller i sig :)

 

 

 

Professor E. Gadd - Luigis Mansion

 

Så var det äntligen dags att skriva lite om ännu ett spel ur samlingen, det var på tok för länge sedan nu. Hur som helst tänkte jag denna gång titta lite närmare på Metroid Prime Hunters, ett spel som för mig hamnat lite mellan stolarna och som jag själv faktiskt inte ens spelat.

 

Att jag aldrig spelat spelet har dock inte så mycket att göra med det faktum att mitt specifika exemplar fortfarande är förseglat. Det är snarare så att det under perioden 2002 - 2007 släpptes så pass många Metroid-spel att jag som yngre faktiskt inte riktigt hann med. Metroid Prime-serien var dock så pass lockande att jag hade planerat att köpa spelet, men då det landade på en konsol som jag inte ägde (Nintendo DS) slutade det med att jag inte riktigt ville spendera så mycket pengar som det skulle komma att kosta med både konsol och spel, enbart för att få möjlighet att testa det.

 

 

Om detta innebär att jag missat något stort tvivlar jag förstås en aning på, betygen talar ju inte riktigt för det, men om saningen ska fram så planerar jag nog att testa det via emulator så fort ett tillfälle dyker upp :)

 

Det var minsann inte igår jag senast gjorde en Game Pickup... förmodligen mest på grund av att det med jämna mellanrum dykt upp både recensionsexemplar och nya spelköp. Men för bara ett par dagar sedan svängde jag inom Gamestop i Kristianstad för att byta in Battlefield 4 till Ps4, då jag precis infrskaffat mig Pc-verisonen, mot några spel som jag ändå ville lägga till i spelsamlingen. Vad jag hittade var detta: 

 

Spelen jag tänkt mig att börja plöja igenom är dock Uncharted 1, 2 och 3, jag har nämligen inte spelat igenom någon av de tre titlarna än.

 

 

 

Jonathan - Perfect Dark

 

Då var julen äntligen här och utöver julklappar sällskapas den för min del även av en ny titel ur en av de trevligaste spelserierna genom tiderna. Nämligen Super Mario 3D World.

 

Jag påbörjade bara för ett par dagar sedan Marios senaste äventyret tillsammans med min sambo och vi stormtrivs redan med Mario och hans vänner. De sagolika världarna, den enkla kontrollen och den närapå oändliga variation som spelet innefattar är något som väldigt få spel kan skryta med och förstås något vem som helst kan lära sig att tycka om.

Men det som kanske är det bästa med Super Mario 3D World är att det med sitt vackra yttre och lättsamma tempo kan förgylla vilken dag som helst. Det är ett riktigt stressavlösande spel som kan få vilka julklappsbekymmer som helst att släppa och något jag med nöje hade suttit vid tillsammans med min sambo fram till självaste julafton.

 

Det kanske verkar konstigt att ett så barnvänligt spel som Mario kan roa två fullvuxna människor på detta vis, men om sanningen ska fram så tror jag inte att en enda vuxen människa som uppskattar ett välgjort spel hade haft något emot att ägna lite tid åt Super Mario 3D World. För så bra är det banne mig ; )

 

 

 

Efter mängder av Metroid-spel som faktiskt hållt sig till seriens story och tidslinje har vi slutligen landat på en av de få spinoffs Metroid-serien besitter. Spelet jag pratar om är förstås Metroid Prime Pinball och är, precis som det låter, ett pinball-spel baserat på Metroid Prime. Men bara för att Metroid Prime Pinball är en spinoff betyder det inte att spelet är helt odugligt, snarare tvärtom.

 

Det må vara Scribblenauts som står härnäst på tur när det kommer till recensioner, men det ska nog inte hindra mig från att åtnjuta lite Zelda vid sidan om. Speciellt inte när chefsredaktören själv skickat spelet till mig som en gåva, jag menar det får man ju bara se som någon form av order på att jag borde sätta mig med spelet omgående :P

 

Jag tackar chefsredaktören på Gameelite (Mats Ernofsson) ödmjukast för spelet!