Då var det alltså dags för den sista delen i Metroid-serien att inta rampljuset, och det är förstås inte utan att det känns lite vemodigt. Men vi ska inte vara deppiga för det, för slutet på denna "retro-lookback" (eller vad man ska kalla det) betyder ju egentligen bara att vi i framtiden kommer kunna titta närmre på andra spel-serier. Dessutom kommer jag förmodligen inte kunna låta bli att införskaffa övriga Metroid-prylar, som statyetter eller guider och liknande, så det kommer säkerligen bara bli ett tillfälligt adjö när det kommer till Metroid ;) 

Nu har jag hunnit putsa färdigt de loppisfynd jag hittade i helgen, det var nästan lite otroligt hur nedkladdade både konsol och kontroll var. Men jag tror jag lyckades få i ordning de flesta av prylarna till ett dugligt skick - om inget annat fungerar de som de ska - och mer än så kanske man inte bör begära för något som bara kostat 200 kr?

Det har gått lite fort fram här på retroavdelningen på senare tid, och speciellt när det kommer till Pokémon-serien. Vi har redan betat av de tre första generationerna och inte ens sneglat på några av de många fantastiska spin offs som serien har att erbjuda.

 

Just därför tänkte jag att vi kunde backa ett par steg, närmare bestämt ändå bak till slutet av den första generationen (Pokémon Röd/Blå), och börja med att ta oss en titt på en av de bättre spin offsen i serien - det vill säga Pokémon Stadium.

Då var det dags för den tredje generationens Pokémon att inta scenen! Och alldeles lagom tills dess att deras respektive nyutgåvor blivit utannonserade dessutom. För de som inte vet vad jag talar om, kan jag tala om att både Ruby och Saphire nu väntar varsin remake, Omega Ruby och Alpha Saphire. Ni hittar mer info här ----> IGN.com

Som jag nämnt tidigare var Pokémon så gott som heligt för mig som liten, vilket säkert syns på skicket på såväl detta som alla andra Pokémon-spel jag äger. Men saken är den att Pokémon Ruby och Saphire faktiskt är lite extra heligt - inte för att jag anser dem vara de bästa spelen i serien - utan snarare för att dessa två spel väcker en del roliga minnen. Jag och en av mina närmsta vänner var nämligen så fast beslutna på att införskaffa dessa två spel på release-dagen att vi inte accepterade det faktum att spelet inte fanns att få tag på någonstans i närheten.

 

Vi blev så besvikna på att ingen av de närliggande butikerna hade några exemplar hemma, så vi bestämde oss för att köra moped till första bästa butik som hade exemplar hemma, och då bör jag kanske tillägga att närmsta butik låg ca tio mil bort. Som tur väl var fick en av våra föräldrar nys om våra korkade planer och skjutsade dit oss istället. Det slutade sedan - som så många andra Pokémon-köp - med att vi inföskaffade varsin version av spelet och nötte sönder det ute i solen i ett antal dagar i sträck.

När jag säger att vi "nötte sönder spelen" ute i solen så blir ni kanske inte jätte förvånade när jag säger att spelen släpptes här i europa omkring sommartid, närmare bestämt den 25 juli 2003. Ruby och Saphire tillhör för övrigt den tredje generationens Pokémon-spel, vilket betyder att de tillhör den tredje delen av Pokémon-seriens "huvud-spelserie". Däremot är både Ruby och Saphire långt ifrån det tredje spelet som släppts, med alla enskilda versioner inräknade är det den åttonde och nionde titeln i huvud-serien . 

 

Pokémon började dock vid detta laget bli ett något uttröttat koncept i mångas ögon, spelen sålde inte alls lika bra som sina föregångare och landade därför på endast 15 miljoner sålda exemplar världen över. Spelen erbjöd likväl en del nyheter, däribland möjligheten att skapa och inreda ett eget "hide-out" i såväl grottor och uppe bland trädtopparna. Men de mest intressanta nyheterna var förstås de som rörde striderna och varje enskild Pokémons stats. Ruby och Saphire introducerade bland annat möjligheten att strida två emot två, men också ett system som gav varje enskild Pokémon olika passiva förmågor i strid - exempelvis imunitet mot vissa attack-typer och liknande. Trots dessa nyheter blev slutbetyget än en gång något lägre än i föregående generation. Betyget hamnade på ca 82%, vilket inte är fy skam, men ändock lite tråkigt.

 

 

 

Ash Ketchum - Pokémon Tv Series

 

Ja ibland känns det nästan som att brevbäraren är lite av en jultomte, det är ju nästan alltid lika kul med brev eller post-paket, speciellt när man vet att det innehåller spel. Och just idag är det så pass kul med post att jag faktiskt inte riktigt kan hålla mig tills dess at alla paket har dykt upp i lådan, jag bara måste visa vad som trillade ner i lådan idag!

Nu är det dags för ännu en godbit ur spelsamlingen! Och denna gången är det Metal Gear Serien vi fortsätter med, närmare bestämt Metal Gear Solid 3: Snake Eater.

 

Ja då har äntligen resterande delen av mina nyligen införskaffade spel anlänt, vilket inte var en enda sekund försent. Spelsamlingen tilltog i och med detta rätt så ordentligt, då framförallt tackvare ett par billiga och väldigt trevliga Halo spel i limited edition föpackning : D 

Spelsamlingen växer sakta men säkert, den hade såklart gärna fått växa i en något snabbare takt, men den blygsamma inkomst som studierna erbjuder lämnar - som man kanske kan förstå - inte speciellt mycket utrymme till spelsamlande. Trots det lyckades jag under veckans gång ändå rea hem ett gäng titlar till min lilla samling.

 

Det är utöver spelen på bilden nedan dessutom påväg ännu en leverans som jag hoppades skulle anlänt tills idag, men som förmodligen anländer någon gång under nästa vecka. Jag hade önskat att visa upp alla köp redan idag, men då allt inte lyckats komma fram än tänkte jag att det kanske inte skadar att visa vad som hittills landat i brevlådan :)

Kära nån, idag hade jag nog banne mig bara kunnat lägga mig ner på marken och stannat där tills imorgon. Denna dagen har fullkomligt tagit musten ur mig, jag har dock inte riktigt greppat varför än, eller ja delvis kanske. Förmodligen skolan... det stora projektet vi håller på med nu är banne mig inte att leka med, även om man själv kanske inte gör de tyngsta "lyften".

 

Hur som helst passar sig denna dagen därför ganska bra till att drömma sig bort lite, så man får chans att tänka lite på de trevligare minnena i livet, som exempelvis gamla goa retro spel. Och utav någon outgrundlig anledning känns Golden Sun som ett perfekt spel att drömma sig tillbaka med. Kanske för att det precis som alla andra gamla goda Gameboy spel påminner mig om sommaren och de härliga sommarloven man hade som liten, eller kanske för att det är ett av de bästa jrpg-spelen jag spelat på Gameboy Advance.

Denna tiden på året är en sådan tid som jag för jämnan känner för att bara lägga mig i gräset ute i solen, njuta av den blå himlen och drömma mig tillbaka till den gamla goda tiden. Den tiden då man var liten och det största bekymmret var föräldrarnas ständiga tjat om att man skulle ge f*n i tv-spelen och gå ut istället.

 

Det som för mig är lite extra speciellt med denna tiden på året, förutom de ständigt återkommande vårkänslorna, är att den så tydligt påminner om en av de absolut bästa titlarna ur den numera legendariska Pokémon-serien, Pokémon Silver. Framförallt för att spelet släpptes här i Europa omkring denna årstid och att jag och en av mina närmsta vänner just då satt som förhäxade vid denna sällsynt väldesignade del ur Pokémon-serien i, vad jag vill minnas som, dygnet runt.

 

Då Pokémon Guld och Silver nådde butikerna hade Pokémon, i och med tv-serien och de första två spelen, redan hunnit bli såväl en succé som ett fenomén. De små monstrena och allt vad de stod för hade vid denna tidpunkt inte bara hunnit bli de mest omtalade GameBoy-spelen genom tiderna utan även hunnit forslas ut i form av samlarkort, kortspel, leksaker och allt annat som går att köpa för pengar. Pokémon var just då något av det hetaste som fanns och man skulle väl kunna säga att uppföljarna Silver och Guld därför fick ett minst sagt värdigt mottagande.

 

Spelen fick förvisso ett genomsnittligen lägre betyg än sina föregångare, 87% jämfört med föregångarnas 89%, men blev trots det ett av de snabbast säljande spelen i världen. Den totala försäljningen av de båda spelen hamnade i slutändan på omkring 23 miljoner exemplar, vilket dock är ett rätt kraftigt steg bakåt jämfört med föregångarnas 31 miljoner sålda exemplar. Om detta berodde på att på att "hettan" kring spelen hann lägga sig under spelets livstid låter jag dock vara osagt.

 

Frågar man mig finner jag det dock lite konstigt att Silver och Guld inte sålde bättre än sina föregångare, då Guld och SIlver i min mening är de bästa Pokémon-spelen genom tiderna. Faktum är att jag tycker den andra generationen av Pokémon är så bra att jag än idag ångrar att jag inte köpte både Kristal-versionen och Guld-versionen när jag ändå höll på... Även om Silver-versionen trots allt har en speciell plats i mitt hjärta :' )

 

 

 

Rival - Pokémon Gold/Silver

 

Som ni säkert minns har jag predikat mer än en gång om hur bra jag tycker Smash Bros-serien är, som jag tidigare nämnt så finns det på tok för mycket gott att säga om denna spelserie, för att inte tala om alla goda minnen... Det är nästan så att det känns lite vemodigt att slutligen nå den hittills sist utgivna delen i spelserien och helt plötsligt inte ha någon direkt anledning att fortsätta skriva om de äldre delarna i serien.

 

Det är i vilket fall som helst dags att ta en titt på den hittills sist utgivna delen i spelserien, vare sig jag vill eller inte. Och för att hylla spelet lite extra har jag valt att flasha med hela samlingen på en gång, både i film och foto-format. ; P

Så var det äntligen dags att skriva lite om ännu ett spel ur samlingen, det var på tok för länge sedan nu. Hur som helst tänkte jag denna gång titta lite närmare på Metroid Prime Hunters, ett spel som för mig hamnat lite mellan stolarna och som jag själv faktiskt inte ens spelat.

 

Att jag aldrig spelat spelet har dock inte så mycket att göra med det faktum att mitt specifika exemplar fortfarande är förseglat. Det är snarare så att det under perioden 2002 - 2007 släpptes så pass många Metroid-spel att jag som yngre faktiskt inte riktigt hann med. Metroid Prime-serien var dock så pass lockande att jag hade planerat att köpa spelet, men då det landade på en konsol som jag inte ägde (Nintendo DS) slutade det med att jag inte riktigt ville spendera så mycket pengar som det skulle komma att kosta med både konsol och spel, enbart för att få möjlighet att testa det.

 

 

Om detta innebär att jag missat något stort tvivlar jag förstås en aning på, betygen talar ju inte riktigt för det, men om saningen ska fram så planerar jag nog att testa det via emulator så fort ett tillfälle dyker upp :)

 

Jag tycker det börjar bli dags att ta sig en titt på nästa Metroid-spel. Portningen av första Metroid-spelet från NES, till GameBoy Advance, är det spel som står på tur :)

Något jag de senaste veckorna ångrat att jag inte gjorde när Pokémon Y släpptes, var att jag inte skrev ett retro-inlägg om de två/tre första Pokémon-spelen. Det är något jag i och med detta inägg tänkte råda bot på. Bättre sent än aldrig menar jag :)

Jag må precis ha fått tillgång till Call of Duty: Ghosts och man kan kanske tycka att jag därför borde viga all min tid och uppmärksamhet åt att bilda mig en uppfattning kring det spelet. Men i vissa fall väger faktiskt retrosnack och nostalgi tyngre än nya spelupplevelser, speciellt när spel som Call of Duty spelas på PC och allt som rör både grafikkort, drivrutiner och liknande bara vill krångla... trots att man spenderat avsevärt mycket mer pengar på sin pc än vad man sammnlagt spenderat på både Nintendos, Sonys och Microsofts konsoler.

 

Det är vid sådana tillfällen det är lite av en lättnad att istället få drömma sig tillbaks till gamla konsoler och lite mer bekymmerslösa tider, som varken involverar installationer eller krånglande drivrutiner. Det är väl egentligen det som är charmen med en tv-spelskonsol, att slippa krångla och att istället bara spela, utan några som helst krav. Eller ja, det återstår väl i och för sig ett par krav. Man behöver ju se till att alla sladdar sitter på rätt ställen och att skivan eller kassetten sitter i konsolen... men i övrigt är det ju bara att tuta och köra när det kommer till spel som spelas på konsol.

 

Sedan finns det ju förstås andra aspekter kring konsolspel som gör upplevelsen lite mer distinkt och kanske ännu lite roligare, som exempelvis möjligheten att spela flera personer på en och samma skärm. Spel som Mario Kart och Tekken är två riktigt bra exempel på detta, det är något som konsoler än idag är så gott som ensamma på marknaden om att erbjuda. Det är dessutom något som får mig att tänka tillbaka på de gamla goda tiderna då co-op eller vs via splitscreen var ett av de bästa sätten att fördriva tiden på. Exempelvis genom att kooperativt spela igenom spel som Battle Toads eller genom att mötas i en duel på Golden Eye 64 för skjuta varandra blodiga.

 

Spel som de ovan nämda finns fortfarande kvar på marknaden (Halo, Tekken, Mario Kart, osv.) och är enligt min mening fortfarande de spel som gör konsoler till ett mer tilltalande köp. Med tanke på detta inläggets överskrift vet ni vid det här laget säkert vart det är jag vill komma... Super Smash Bros är och har alltid varit ett väldigt tilltalande spel ur ett konsolmässigt perspektiv, det är ett spel som i mina ögon alltid tar första platsen när det kommer till exklusiva konsol-upplevelser. Famförallt med tanke på att det nyttjar både kooperativt spelande och tävlingsinriktat spelande via delad skärm på ett ytterst tilltalande vis. Men även för att de flesta spel i serien väcker mer än ett nostaligskt minne till liv genom sitt närmast oändligt stora utbud av gammal tv-spelshistoria.

 

Det är få spel som jag återbesökt så pass regelbundet som Super Smash Bros, och då framförallt Super Smash Bros Melee, vilket jag lagt långt över 1000 timmar på, fram tills dess att uppföljaren släpptes. Det är ett spel som är fyllt med så pass mycket barndomsminnen och så pass mycket glädje att jag knappt vet vad jag ska säga. Det är kort och gott det mest känsloladdade spelet jag äger och utan tvekan det enda spel som jag med stolthet kan säga är det absolut bästa jag vet : D

"Now that's a fight!"

 

Narrator - SSBM-commercial

 

Vad sägs om lite mer Metroid? Ja, jag tackar inte nej i alla fall, Metroid är något som jag förmodligen aldrig kommer tröttna på. Men om jag nu skulle tröttna på Metroid så är nog Metroid Prime 2 det första spelet i serien jag skulle tröttna på. Inte för att det är ett dåligt spel, utan snarare för att det enligt min mening inte riktigt håller den "Metroid-standard" jag tycker ett Metroid-spel ska hålla. Och för att det tyvärr känns mer krångligt och omständigt än roligt när det kommer till pussel, problemlösning och strider.

Det känns som att det är dags att bryta den pågående trenden och växla till en annan spelserie här på retroavdelningen innan vi helt tröttnar på Metal Gear och Metroid. Så varför inte ta en titt på Super Smash Bros till N64? Som omväxling menar jag ; )

Äntligen har jag kommit till den delen av Metroid-samlingen som är i absolut bästa skick. Nämligen mitt inplastade exemplar av Metroid Zero Mission : D

Under tiden jag väntar på GTA 5 kan jag kanske lika gärna ta en titt på mitt gamla GTA 2 exemplar. Tyvärr äger jag inte det första spelet i serien, så det kommer dessvärre inte att bli en riktigt korrekt ordningsföljd på denna spelserie. Jag kommer dock att införskaffa mig ettan i framtiden, så jag får lägga till lite fakta om det spelet när jag väl har det i min ägo :)

Det är svårt att hitta ett spel som man som liten var mer splittrad kring än just Metroid Prime. Efter att ha väntat i nästan tio år fick vi som spelare se både Metroid Prime och Metroid Fusion inom loppet av ett år. Man hade inte ha hört ett knyst om den högt prisade Metroid-serien på flera år och fick plötsligt tillgång till två spel på en gång, varav ett som utvecklats av en för många okänd studio. Inte nog med att det skulle kosta mycket pengar att köpa båda spelen på en gång, utan man var dessutom livrädd för att den nya studion inte skulle hålla måttet.