För ett par veckor sedan skrev jag att jag tidigare inte tagit mig an speciellt många exklusiva titlar på Ps3 och att jag bestämt mig för att börja med ett av de spel som jag själv tycker sticker ut mest ur mängden. Heavy Rain stod högst upp på listan, så mellan alla recensioner och sommarbestyr har jag nu äntligen hunnit spela färdigt spelet.

Heavy Rain spelas som bekant på ett väldigt udda vis och kretsar framförallt kring handling, problemlösande och "detektivarbete", men framförs också på ett väldigt filmlikt vis. Det enda spelet som kan jämföras är utvecklarna Quantic Dreams föregående titel - Fahrenheit. Kameran är låst i specifika vinklar och styrning av karaktärerna kan liknas vid hur man styr i Alone-In-The-Dark-spelen och de tidigare Resident-Evil-spelen, med undantag för hur man interagerar med omgivningen.

 

Sättet man interagerar med omgivning och specifika föremål på kändes till en början lite klumpigt, men blev efter några minuter rätt lättbegripligt. Det som däremot många gånger motarbetade var just styrningen av karaktärerna, man känner sig väldigt begränsad med låsta kameravinklar. Bortser man från styrningen av karaktärerna så är kontrollen väldigt lättbegriplig med alla vridningar och vändningar på joystick och skakningar med kontrollen. Det är till och med så att man tackvare kontrollupplägget känner att man faktiskt bidrar med något under alla de quicktime events spelet har att erbjuda.

 

Något jag däremot inte blev speciellt imponerad av var lip-syncen, för ett spel som baseras helt och hållet på berättelsen var den urdålig på många ställen. Dock inte så dålig att den fick mig att tröttna. I övrigt var röstskådespeleriet något som för det mesta kändes relativt övertygande, med undantag för en del av huvudkaraktärens insatser och en del av de stycken som skådespelades av barn. Musik och ljudeffekter var och andra sidan det som fick mig att sitta som fastklistrad. Musiken ligger på precis rätt våglängd och passar alldeles utmärkt till den dystra berättelsen.  

 

När  det kommer till storyn spelet i övrigt presenterar kan jag inte heller klaga, man har från början ett tydligt slutmål och kämpar mot twists i alla riktningar för att ta sig dit. Inte bara twists som rent gameplay-mässigt förvirrar och krånglar till det, utan som även på ett mentalt plan förvillar, på ett positivt vis. Man blir ständigt tvingad att tänka om, fundera över om man är på rätt spår och om man borde testa annorlunda approacher. Man känner sig många gånger som en riktig detektiv och många gånger som en riktig idiot för att ha missat till synes uppenbara ledtrådar.

 

Jag blev trots mycket "Hype" kring spelet väldigt positivt överaskad och tänker absolut spela igenom detta mer än en gång, speciellt med tanke på att det finns flera olika slut på berättelsen :)

 

 

Paco Mendez - Heavy Rain