Sämsta spelen 2013

Publicerad 2014-01-03 00:00:00 i Topplistor,

På grund av ren tidsbrist hann jag inte med att skriva en topplista( bottenlista ; ) på de fem sämsta spelen år 2013 innan året var slut. Därför tar jag mig tiden att göra det nu istället, även om det kanske inte blir en fullt så fyllig topp/bottenlista som jag skulle vilja. Jag hoppas att ni uppskattar det ändå :)
 
Listan kommer endast att bestå av de spel jag hunnit testa under året, så är det något spel ni tycker jag borde ha med men som inte är med, kan det bero på att jag inte spelat det :)
 
5. Sonic: Lost World - 3DS
Sega misslyckades ännu en gång med att få Sonic att bli precis så snabb som man vill ha honom och gjorde ovanpå det honom precis lika svårstyrd som i vilket annat 3D-Sonic-spel som helst. Att spela ett Sonic-spel ska vara en hissnande upplevelse, saker och ting ska gå snabbt och helst ska spelet kretsa kring detta faktum. Sega gjorde i Sonic: Lost Worlds mer eller mindre raka motsattsen, framförallt genom att huvudsakligen inrikta sig på krångliga plattformshopp med en bångstyrig kontroll. 
 
 
4. Wii Fit U
Vad som redan på Wii var på god väg att bli en gimmick, blev under Nintendos nuvarande konsol just precis det. Med ett väldigt magert utbud av nya aktiviteter, ett förvånansvärt högt pris och påtvingande av både det ena och det andra tillbehöret kan man enligt min mening med säkerhet kalla Wii Fit U för årets gimick. Men det är likväl inte riktigt året sämsta spel.  
 
 
3. Defiance
Som utvecklarna själva uttryckte det skulle Defiance bli ett nytt fenomen, ett fenomen som förde samman Tv och Tv-spel på ett helt nytt och revulotionerande vis. Bland annat genom att låta saker som sker i Tv-serien även ske i Tv-spelens värd, men också genom ett stort och mångfacetterat online-läge. Defiance blev dock i mina ögon med nöd och näppe godkänt som ett spel. Med mängder av buggar, tråkiga miljöer, meningslösa händelser mellan Tv-serie och Tv-spel och ett väldigt enformigt online-läge blev denna potentiella Block Buster ett riktigt magplask.
 
 
2. Painkiller: Hell & Damnation
Painkiller: Hell & Damnation är närapå det mest meningslösa spel jag spelat i år. Det har mer eller mindre ingenting att erbjuda, mer än möjligtvis ett co-op-läge. Det är enformigt, alldeles för bakåtsträvande, inte ett dugg grafiskt imponerande och i korthet en riktigt dålig kopia av den gamla goda tidens fps-spel.
 
 
1. Naruto Shippuden: Ultimate Ninja Storm 3
Absolut längst ner på listan vill jag lägga Naruto Shippuden: Ultimate Ninja Storm 3. Inte för att spelet har ett extremt krångligt namn, utan för att det faktiskt har en del potential, men likväl inte drar nytta av denna potential. Personligen gillar jag Naruto i allmänhet, men blir fullkomligt avskräckt av hur meningslöst detta spel är. Framförallt för att det är ett fightingspel som inte besitter något som helst djup och saknar allt som kallas finness. Men också för att utvecklarna valt att ta precis allt som inte är bra med serien och gjort det ännu sämre. Det vill säga fler konversationer, fler utdragna och meningslösa avbrott från den faktiska handlingen och ett ännu långsammare tempo på det hela.
 
 
"Look into my eyes and accept my dearest apologies. While your at it notice my handsome, manly features."
 
Might Guy - Naruto series
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela